Money talks, science walks

Miljardärer hjälper delvis att fylla gapet då regeringen satsar allt mindre på grundforskning. Paret Schmidt från Google forskar udda livsformer under havsytan. På bilden fotograferas Sargassohavets tånglager underifrån.

Skall pengar och privata nycker styra forskningsanslagen och diktera vetenskapen?

Offentliga budgetkrav innebär nedskurna forskningsanslag. I USA träder en rad miljardärer in med stora donationer. Men de väljer ofta projekt som ligger dem varmt om hjärtat, och det är inte alltid de mest trängande behoven. Fenomenet väcker en debatt om hur detta påverkar vetenskapens övergripande inriktning och mål.

Wendy Schmidt är gift med Googles arbetande styrelseordförande Eric Schmidt. När hon 2009 kom upp till ytan efter sin första dykning i de tropiska vattnen i Karibien var hon helt begeistrad och började diskutera upplevelsen med maken. De grundade Schmidt Ocean Institute för att stödja djuphavsforskning och har plöjt ner mer än 100 miljoner dollar, bland annat på ett forskningsfartyg som gratis lånas ut till forskare för projekt som inkluderar marinbiologi och vulkanutbrott på havsbottnen.

Inget fel med det. Eric Schmidt var enligt affärsmagasinet Forbes förra året god för 8,3 miljarder dollar. Ändå väcker dylik filantropi frågan: går de enorma summorna till dagens mest akuta vetenskapliga spörsmål?

Många av de rikaste välgörarna spenderar sina pengar på medicin och bioteknik. Ofta har de inspirerats av behovet att finna bot mot sjukdomar de själva eller närstående drabbats av.

Experter som missionerar för fortsatta, och stärkta, offentliga budgetanslag påpekar samtidigt att den övervägande majoriteten av USA:s miljardärer är av europeiskt ursprung. Det resulterar i en positiv offensiv mot sjukdomar som i huvudsak drabbar den vita befolkningen: äggstockscancer, cystisk fibros och melanom.

Samtidigt förblir sjukdomar som drabbar etniska minoriteter beroende av offentliga bidrag.

Ett exempel är forskning kring sicklecellanemi, som drabbar svarta amerikaner, och fortsätter att sponsras i första hand av offentliga National Institutes of Health.

Experter hävdar samtidigt att också de offentliga institutionerna lärt sig av den nya metodik som de privata donatorerna introducerat.
Som ett resultat kunde NIH i vintras rapportera positiva preliminära resultat för ett medel för behandling av sicklecell.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Leif Bergström New York

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*