Motströms med ny mentor

De fyra dalarna i Tusheti. Hopp och återuppbyggnad i Europas yttersta hörn.

De fyra dalarna i Tusheti. Hopp och återuppbyggnad i Europas yttersta hörn.

Sett från vår synvinkel är det folkvandring till oss. En människomassa väller in. Det som händer är att hela samhällen bryts ned. Enskilda människor ser inte någon annan möjlighet än att fly.

Jag har en ny litterär mentor för att försöka skapa min egen åsikt. Mentorn är libanesen Amin Maalouf. Hans vision för världen efter 9/11 blir min reselektyr när jag också fysiskt reser motströms.

Citatet på pärmen avgjorde mitt val. Den engelska tidningen Spectator hade tagit med boken bland årets böcker år 2011 med motiveringen att den borde vara ”föreskriven läsning för alla på Foreign office, alla utrikeskorrespondenter och alla på BBC”. Varför då inte också för mig? Libanon ligger otvivelaktigt alldeles vid jordbävningens centrum.

Tillbaka i gränslandet. Min resa tar mig till den traditionella gränsen mellan kristendom och islam. I motsatt riktning till den nu aktuella folkvandringen. Vi skall vandra i Tusheti som ligger i nordöstra Georgien på gränsen till Tjetjenien och Dagestan. Det ryska imperiet såg till att kristendomen bet sig fast på sydsluttningen och det osmanska riket kontrade med att stöda islam på nordsluttningen. Så är det fortfarande. Ett islamskt bälte ligger inne i den Ryska federationen och två kristna stater, Georgien och Armenien ligger som buffertar mot Turkiet och Iran.

I tvåhundra år gick frontlinjen mellan de ryska och osmanska rikena genom mitt resemål. Det var en kraftmätning mellan två civilisationer. Krigen i Tjetjenien följde som en epilog då Sovjetunionen föll sönder. Vår guide kommenterar kort en missildel på en sten vid stigen. ”Ryssarna bombade dalen av misstag. Det var den enda incidenten under kriget. Det är den enda gången någonsin som ryssarna bett om ursäkt för något av Georgien.”

Tusheterna har börjat bygga upp sina stenhusbyar igen. Man har hjälp av den tjeckiska och polska statens utvecklingsbanker. Båda är EU- och Nato-medlemmar. Stormaktsvalsen fortsätter. Också globaliseringen sveper fram. Turism är framtiden. Ullen kastas bort uppe i höglandsdalarna. Konkurrensen från billigtextiler från Asien klarar man inte. Fåren kan däremot säljas som kött. De kan transportera sig själv till marknaderna i låglandets städer.

Jag hoppas lugnet och återuppbyggnaden i dalarna fortsätter. Det är bara sju år sedan den ryska armen åkte omkring med pansarvagnar i det självständiga Georgien. Före det hade man flyttat på gränsen tiotals kilometer i Tusheti.
Detta nådde aldrig över den internationella nyhetströskeln. Lugnet är inte en självklarhet. Vår guide är upprepat kritisk till ryska
turisters översittarfasoner i Georgien men det är ingen direkt bitterhet i orden. Sår kan läkas, det finns hopp
.

Läs hela artikeln i papperstidningen eller på pekplatta!

Stefan Björkman text och bild

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*