Myten om den geniala entreprenören

Snillrika entreprenörer som på egen hand skapar revolutionerande tekniska genombrott? Pyttsan.

Varför har det gått så otroligt bra för Apple, trots att bolaget satsat en så liten andel av sina resurser på forskning och utveckling jämfört med konkurrenterna?

Torsten Fagerholm är chefredaktör för Affärsmagasinet Forum.

Torsten Fagerholm är chefredaktör för Affärsmagasinet Forum.

Den federala regeringen i USA har enorma muskler då det gäller grundforskning. Staten förmår bära risker och finansiera avgörande vetenskapliga genombrott. Det sker i all tysthet, långt borta från mediernas kameror, blixtar och rubriker. Statliga pengar har varit avgörande i nästan alla radikala tekniska genombrott. Däremot brukar riskkapitalisterna dyka upp först 15–20 år efter att det offentliga vågat satsa stort.

Det är huvudbudskapet i den italiensk-amerikanska professorn Mariana Mazzucatos bok The Entrepreneurial State: Debunking Public vs. Private Sector Myths (Entreprenörsstaten, 2013).

Bokens undertitel lyder: ”Så skapade staten smarta telefoner och andra epokgörande innovationer”.

Mazzucato forskar i innovativ ekonomi vid University of Sussex i Storbritannien. Genom gedigna studier visar hon att statens roll inte är begränsad till att reglera marknader och hjälpa till när något går galet. Offentliga pengar spelar också en central roll då det vaskas fram tekniska grundförutsättningar och marknader för helt ny teknik.

Flygteknik, kärnkraft, datorer (bildskärm och mus), pekskärmar, styrning genom röstkommandon, internet – alla har de påbörjats av staten och burit frukt långt senare. Numera håvar Silicon Valley in pengar på innovationer som bygger på i grunden offentligt finansierad forskning.

Utan offentligt stöd inför börsintroduktionen samt närapå en halv miljard dollar i skattelättnader för utveckling av nya produkter hade Apple knappast överlevt vissa kritiska skeden, menar Mazzucato. Iphonen blev möjlig via årtionden av federalt innovationsstöd. Som tack för hjälpen skatteplanerar Apple (samt Google) hyperaggressivt och parkerar vinsterna i fjärran skattelimbon.

Marknadsekonomin behöver långsiktiga, tålmodiga och ihärdiga investerare – även i form av skattepengar. Pålitliga statliga pengar har bäddat för GPS (Pentagon), litiumjonbatterier (som har högre energitäthet och
skonar miljön), nano- och bioteknik. Även Teslas elbilar har fått en lånegaranti på halv miljard dollar av USA:s energi-departement, medan den så kallade hjälteentreprenören Elon Musks imperium har lyft totalt fem miljarder dollar i offentlig finansiering, enligt Los Angeles Times.

Statsfinansierad amerikansk forskning omfattar nästan all naturvetenskap. Lejonparten av alla ur folkhälsoperspektiv banbrytande mediciner har finansierats av skatte-betalarna. Läkemedelsbolagen nöjer sig med att göra nya versioner av redan existerande läkemedel, samt att forska i mer profitabla kosmetiska ingrepp samt livsstilssjukdomar hos de välbärgade.

Den federala regeringen har sedan slutet av 1930-talet plöjt ner 884 miljarder dollar i medicinsk forskning, enligt Mazzucato. Därefter har privata företag tagit över upptäckterna – gratis – och vidareutvecklat dem till färdiga produkter.

Vi tar för givet att staten ska städa upp vid marknadsmisslyckanden (finans-, bank- och statsfinanskrisen). Inom dagens innovationssystem bär den offentliga sektorn ett kollektivt ansvar för risker medan vinsterna alltför ofta privatiseras.

Var alltså Steve Jobs ett geni? Visionär, javisst. Men också en oerhört skicklig imitatör och skrupelfri opportunist. Det är dags för riskkapitalister att erkänna statens roll. Stat och marknad är inte varandras fiender. Det handlar om ett samspel.

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*