Negativa räntor – medvetna val?

Ari Kaaro är är vd för Seligson & Co Fondbolag,med 17 års erfarenhet av placeringsbranschen.

Ari Kaaro är är vd för Seligson & Co Fondbolag,med 17 års erfarenhet av
placeringsbranschen.

PLACERING. Det finns inte mycket positivt med negativa räntor. De ställer också vanliga privatplacerare inför nya utmaningar och valsituationer, och det lönar sig att tänka igenom hur man reagerar.

I skrivande stund tar Europeiska centralbanken (ECB) betalt av bankerna för att lagra deras medel. Målet är att få pengarna att röra på sig och på så sätt få fart på den ekonomiska tillväxten. Men tyvärr finns det även icke-önskvärda konsekvenser av negativa räntor.

För det första får man just ingen ränta för pengarna på bankkontot. Bankerna har inte ännu gått så långt som till explicit negativa räntor för privatkunder, utan man har istället höjt på olika avgifter samt uppmuntrat kunderna att placera i värdepapper via bankens fonder.

För det andra har rationellt ränteplacerande blivit svårt. Traditionellt har detta varit placeringsformen för dem som med måttlig risk vill undvika att inflationen tär på köpkraften. I många europeiska länder har pensionärer ett betydande sparkapital och både de och den inhemska konsumtionen har lidit stort av uteblivna ränteinkomster.

Risk utan ränta. Ränteplaceringar – antingen direkt eller via en placeringsfond – betyder att man lånar pengar till någon. Med statsobligationer lånar man pengar till staten, med företagsskuldebrev till olika företag. Det är bland annat just genom att göra det billigt att låna som ECB försöker sporra våra ekonomier.

Ur placerarens synvinkel är billiga lån mindre attraktiva. Att ränteplacera är ett sätt att hyra ut till andra sådana tillgångar som man inte just nu behöver själv. För att detta ska vara vettigt ska man få en skälig hyra. Annars återstår enbart risken att man inte får alla sina medel tillbaka.

Om man kombinerar ökat värdepappersplacerande med det att räntepapperens risk har stigit till mycket hög nivå jämfört med deras avkastningspotential, växer det fram en ny hotbild för placerarna. Nu är det inte fråga om någon teknobubbla som vid millennieskiftet eller cykliskt övergående råvarutrend såsom under åren före finanskrisen, utan om något mera subtilt.

Sju miljarder! Under de två senaste åren har finländska blandfonder fått cirka sju miljarder euro nytt kapital – det är mycket pengar! Av dessa fonder har placerarna gynnat allra mest de så kallade försiktiga alternativen.

Med dessa fonders normala beskaffenhet betyder detta i praktiken att man har börjat ränteplacera och därtill tagit ett litet aktietillägg. Det kan vara frågan om ett rätt bra alternativ om man noga har valt en fond som passar just för en själv och vet vad man kan vänta sig när den negativa styrräntan någon gång höjs.

Jag är dock rädd för att många placerare enbart har velat ha ”något annat” än ett bankkonto med en ränta nära noll och har valt en fond som låter säker och stabil både till namnet och i ljuset av de historiska siffrorna. Har man då insett på grund av den extremt låga räntenivån beror avkastningen nästan helt på att aktiekurserna stiger? Annars kan det bli noll eller negativ avkastning då fondernas kostnader äter upp den anspråkslösa ränteinkomsten. Dessutom kan de långa ränteplaceringarna gå på minus ifall räntenivån höjs.

Gör det själv? Även om aktier långsiktigt har avkastat bättre än mindre riskfyllda placeringar så kan ingen påstå att du har fel om du vill ha låg aktierisk. Som bekant svänger aktiekurserna hit och dit under kortare perioder, till exempel under några års tidsfrister, och vill man inte vara med om det så ska man inte.

Hoppas att de som har bytt bankkontot mot en blandfond är väl medvetna om att de nu kan ha både aktie- och långränterisk. I annat fall kan marknadernas svängningar i något skede påverka även deras placeringar leda till besvikelser.

I stället för att satsa på en blandfond bestående mestadels av ränteplaceringar, kan man också låta en motsvarande andel av pengarna ligga på det icke-avkastande bankkontot. Avkastningspotential får man genom att välja några väldiversifierade aktiefonder som tillägg. Då kan man helt undvika risken med långa räntor.

Om man gör det själv vet man exakt vad man har. Förvaltningskostnaderna för helheten kan också bli billigare, vilket torde höja den långsiktiga avkastningen. Dessutom måste man fundera genom det hela; något som jag rekommenderar i alla fall. Det är nämligen oftast det effektivaste sättet att se till att man inte har placeringsrisker som man inte är helt medveten om! 

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*