Nog kan vi också

Vi finländare är inte precis kända för att göra oss hörda och sedda, inte här hemma och än mindre utomlands. Samma gäller våra företag. Våra allra största varumärken – med undantag för Nokia för ett antal år sedan – syns sällan ute i världen. Till skillnad från till exempel Sverige: H&M, Volvo, Ikea, Zlatan och Spotify är världsberömda varumärken som människor över hela världen känner till.

För ett par år sedan läste jag en kolumn i Taloussanomat där skribenten berättade vilka finska varumärken han stötte på under sin vistelse i Oslo. Sedan dess har jag under utlandsresor sökt efter finländska inslag i gatubilden. Allt räknas: företag, varumärken, kändisar. Allt.

Nyligen har ödet fört mig till två huvudstäder där den blåvita närvaron förmodligen är starkare än någon annanstans: Stockholm och Tallinn.

Trots att denna text ska handla om Stockholm börjar min Sverigevisit i Uppsala, eller strikt taget på Arlanda, där jag stiger ur ett Finnair-flygplan. I Uppsala har jag vägarna förbi en leksaksaffär som har en hylla full av Muminprylar.

Längs med motorvägen mot Stockholm finns reklamskyltar för Onninen och Ruukki och vid ett renoveringsbygge annonserar Cramo och Ramirent. Helsingforsbörsnoterade Nordea är synligt även om företaget är mer svenskt än finskt. På Södermalm stöter jag på en gatureklam för Artek, skådar en Iittalabutik och fyndar några finländska författares alster (Westö, Mazzarella, Linna, Fagerholm och Jakobsson) på ett
antikvariat.

I centrum skymtar teknikaffären Rajala Pro Shop och Silja Line och när jag tittar in genom fönstret på en cykelaffär ser jag en Pelago Bicycle. På vägen hem till en kompis går vi via en liten kvarters-ICA med några Valio-förpackningar i kylen och xylitolprodukter vid kassan.

Om man riktar ögonen mot fötterna på Tallinns flygfält, efter att man stigit ur Finnairplanet, ser man till sin stora glädje ett bekant namn vid rulltrapporna. Varje gång jag åker hiss eller rulltrappor som tillverkats av Kone sprider sig ett stolt smil på mina läppar.

I gamla Revals hamn finns reklamer för Tallink Silja och Eckerö Line. Nordea ståtar med en glassig skyskrapa i stadens affärscentrum. En R-Kioski (som dessvärre numera ägs av norska Reitangruppen) finns i snart sagt vart annat gathörn. Där kan man nappa åt sig Fazers chokladplattor och läsa Iltalehti eller Ilta-Sanomat.

Ifall kioskens kaffe inte lockar är Robert’s Coffee ett alternativ. Antar att man också på Stockmann får gott kaffe. Drar iväg till en gammal sporthall där inget verkar ha gjorts sedan Sovjeteran. Förutom: Oras kranarna på toaletten är av nyare årsmodell. På läktarna sitter två barn med Reimas vinterrockar.

Vid ett bygge strax intill ståtar YIT, Cramo och Ramirent som byggmästare. Vandrar förbi två Hesburger och en Ylikooli Apteeki – logon och fonten avslöjar att det är fråga om Yliopiston Apteekki.

I ett köpcentrum finns en Instrumentariumbutik – det anrika företagsnamnet ägs dock av General Electric sedan 2003. I en elektronikaffär hänger laddare och mobiltelefonfodral av Elisa och i H&M finns Angry Birds tryckta på strumpor och t-tröjor för barn. På hotellets golvmattor – och nej, det är inte Sokos Hotell Viru – står namnet Lindström, som precis som Oras inte finns på börsen, utan är familjeägt.

Nog kan vi också, vi finländare!

Jesper von Hertzen är en frilansare som  spanar efter finländska symboler ute i världen.

Jesper von Hertzen är en frilansare som
spanar efter finländska symboler ute i världen.

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*