Nolltolerans för fel

”I rymden kan ingen höra dig skrika”. Samma princip gäller inom säkerhetskritiska mjukvaror i satelliter och medicinsk utrustning samt inom bergsklättring, vet den utåtriktade dataexperten Laura Nummila på Space Systems Finland.

”Ibland har jag tänkt: jag jobbar med säkerhetskritiska applikationer och har liknande hobbyer – med snäva marginaler och nolltolerans för misstag”, inleder Laura Nummila, ekonomdottern som lade sina läkardrömmar åt sidan och växte upp till mjukvaru­ingenjör, projektchef och teknisk försäljare på Space Systems Finland.

”Inom alpin klättring, mountaineering, kan man inte undvika alla risker. Man behöver lite tur för att und­vika laviner eller stenras. Inom klippklättring, rock climbing, är man däremot visserligen beroende av rep, men det är ganska tryggt så länge man inte själv gör några fel – utrustningen går sällan sönder.”

Att se till att utrustningen, närmare bestämt mjukvaran, absolut inte kraschar eller går sönder – det är kärnan i affärsidén hos Space Systems Finland som grundades 1989 som spinoff från Meteorologiska institutet. I rymden finns 17 lanserade satelliter som bär programvara som är utformad eller verifierad av SSF, därtill 15 under arbete eller väntar på att lanseras.

Laura Nummila.

I nästan 30 år har bolaget utvecklat avancerade databehandlings- och styrsystem samt testautomatiseringslösningar för industrier där säkerheten är toppkritisk. I dag har bolaget ett växande antal kunder från varierande industrier som köper service från SSF för kvalitetssäkra även icke-toppkritisk mjukvara.

”Mjukvara styr allt fler funktioner i världen och oftast är det oerhört viktigt att den fungerar pålitligt, även då det inte handlar om toppkritiska system”, illustrerar Nummila.

Bolaget fick extern vd 2006 och efter en management buyout 2010 bestämde sig nyckelpersoner i ledningsgruppen för att vidga verksamheten utanför rymdindustrin, såsom medicinsk utrustning, försvar och kärnkraft.

”Rymdsektorn är beroende av stora projekt som kan pågå i tre år, men sen följer två-tre år av istid, så det behövs fler ben att stå på”, noterar Nummila.

Mental uppdatering. Svåra problem löser sig själva om man tillbringar en timme i rörelse, vet Laura Nummila.

Space is the place. Båda föräldrarna har ekonom­utbildning, och inom Nummilas familj skämtar man att ingenjörsgenen hoppade över en generation. Hon kom in vid fysik­linjen vid Turun Yliopisto, men valde datastudier vid Åbo Akademi.

”Jag tänkte man har fler karriärmöjligheter som diplomingenjör än som renodlad fysiker, som handlar mer om forskning och är mindre socialt. Som ung var jag intresserad av naturvetenskaper: matematik, biologi och fysik. Vi hade en entusiastisk rektor i gymnasiet. Jag gillade den intellektuella utmaningen, fascinerades av logiken hos formler och naturlagar. Jag funderade på att bli läkare, men föredrog en internationell karriär. Men första året vid universitetet var ändå tufft, plötsligt kunde jag inte allting perfekt längre”, ler Nummila.

Vid sidan om studierna i Java, logik med mera, jobbade hon på Silja Line som data ware­house expert, teknisk expert på data­baser, två–tre dagar i veckan.

”Inom programmering hittade jag en liknande charm som inom matematiken: fascinerande logik, komplexitet och problemlösning. Samtidigt insåg jag att programmeringsspråk bara är ett till språk att lära sig.”

Nummila valde att göra diplomarbetet i astrofysik vid Turun Yliopisto eftersom Åbo Akademi saknade en fakultet för rymdforskning.

Torsten Fagerholm text

Karl Vilhjálmsson foto

Läs hela artikeln i papperstidningen eller i den finlandssvenska tidskriftsajten Paperini!

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*