Osanna sanningar

Som kackerlackor. Vissa lögner och överdrifter är odödliga. Speciellt stereotyper som har blivit en ingrodd del av populärkulturen. Bild: Mostphotos

Jag läste det i tidningen (eller på webben) – alltså måste det ju vara sant! Inte sant?

Faktoider är föreställningar som hålls för sanna, men som i själva verket är felaktiga. De kan ha sina ursprung i överdrifter eller rena skära lögner. Kännetecknande för faktoider är att de sprids via massmedia och sedan börjar leva sina egna liv. Ofta handlar det om stereo­typer som har blivit en ingrodd del av populärkulturen och därför sällan blir ifrågasatta.

Begreppet faktoid lanserades 1973 av Norman Mailer i hans biografi över Marilyn Monroe. Hans förklaring tål att citeras: ”Det är en veckotidningsjournalist som värmer upp andra veckotidningsjournalisters gamla skåpmat och det blir följaktligen en bok som har färre fakta än faktoider … vilket innebär att fakta inte har någon existens innan de dyker upp i veckotidningar eller tidningar, och de är inte så mycket lögner som något man skapat för att manipulera Den Tysta Majoritetens känsloliv.”

Odödliga klassiker. Det finns inga belägg för att det på 1960- och 1970-talen fanns feminister som brände sina behåar i symbolisk protest mot förtryck. Behå-bränning var aldrig någon utbredd protestmetod, men det var däremot trenden att offentligt tutta eld på inkallelseordrar till Vietnamkriget.

Myten fick sin början då en ung journalist vid New York Post kryddade till ett reportage från en kvinnoprotest mot Miss America-tävlingen i Atlanta 1968. Rubriken ”Bra Burners and Miss America” spreds som en löpeld.

En annan historisk vandringssägen är Marie Antoinettes (1755–1793) påstådda uttalande ”Varför äter de inte bakelser?”, inför franska revolutionen då bönderna svalt. Enligt Antonia Fraser (2001) har citatet tillskrivits en rad furstinnor som levde redan på 1660-talet. I volym VI av Rousseau själv­biografiska Les Confessions (som skrevs 1767) beskrev han en äldre (möjligen påhittad) anekdot där en okänd prinsessa lär ska ha sagt ”Låt dem äta bakelser!” om det svältande folket. Då var Marie Antoinette 9 år gammal och bodde i Öster­rike.

Känsla för snö. Likaså är det en myt att eskimåisk-aleutiska språk har massvis av ord för snö. Svenskan rymmer, likt eskimå­språken, några ordstammar för snö som kan bilda dussintals varianter: snöflinga, frost, drivsnö, skare, nysnö, slask …

Lingvisten Geoffrey K. Pullum redogör noggrant för myten i essän The Great Eskimo Vocabulary Hoax från 1989 (http://www.lel.ed.ac.uk/~gpullum/EskimoHoax.pdf). Och förresten så är alla inuiter eskimåer, men alla eskimåer är inte inuiter.

Däremot har samiska språk en mycket rik vokabulär som rör snö. I Yngve Ryds Snö – renskötaren Johan Rassa berättar, noteras bland annat ord som tjiegar (område där renarna gräver i snön och äter), samt tsievve  (hård snö som renarna inte gräver igenom).

Hör du en bra story – så är den antagligen för bra för att vara sann. Och repliken ”Play it again, Sam” förekommer inte ens i Casa­blanca. Originalcitatet lyder ”Play it once, Sam. For old time’s sake.”

Torsten Fagerholm text

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*