Pirater

Kaj_Arno
Megatrender är ibland svåra att beskriva helt utan att ta ställning personligen. Denna månads objekt är speciellt utmanande: Framträdandet av den nya, internationella politiska rörelse som på svenska går under namnet Piratpartiet.

Låt mig börja med några objektiva fakta. Rörelsen grundades i Sverige 2006, av IT-entreprenören Rickard Falkvinge. Piratpartiet fick över 220 000 röster i EU-valet 2009, och blev därigenom representerat i EU-parlamentet. Partiet var det största bland väljare under 30 år. I fjol fick Piratenpartei sin första parlamentsplats i Tyskland, i delstatsvalet i Berlin. I slutet av mars 2012 nådde partiet 7,4 procent i Saarland, och är i april 2012 fjärde största parti i gallupundersökningar på förbundsnivå i hela Tyskland. Tidskriften Foreign Policy utsåg i december 2011 Rickard Falkvinge till en av världens 100 främsta tänkare, och han är för närvarande nominerad för Time Magazines motsvarande lista.

Partiet ”står för personlig integritet, fri kultur och begränsning av upphovsrätt och patent”, och säger sig utgöra svaret på informationssamhället, på samma sätt som de gröna var svaret på industrisamhällets nedsmutsning, som socialdemokratin var svaret på dess exploatering av arbetskraften och liberalismen svaret på maktkoncentration som härrörde sig ur ärvda privilegier. Liksom Piratpartiet var de tre sista rörelserna till en början ensaksrörelser.

Valet av namn polariserar och skapar uppmärksamhet. Föga är alla anhängare djupt insatta i copyright-lagstiftning, mjukvarupatenter, avlyssningslagstiftning, ACTA och SOPA – en del kanske är mest intresserade av att gratis få se filmer och lyssna på musik. Namnvalet gör det enklare för rörelsens belackare att associera partiet till stöld och antikapitalism, till ett hot mot just de värden partiet säger sig vilja driva, nämligen kultur, innovation och medborgerliga grundrättigheter.

Innan jag skrider till Piratpartiets försvar är det dags för mig att bikta mig: Under min tid på MySQL AB, något år efter att vi via lobbying bidragit till att mota mjukvaru­patents-Olle i Europaparlamentsgrinden, bjöd vi in den i patentfrågor likasinnade Rickard Falkvinge till vår användar­konferens 2008. Hans framträdande var lysande och jag har följt hans väg sedan dess.

Som brasklapp må nämnas att jag personligen grubblat över varför Disney i sitt skapande fritt fått bygga vidare på Bröderna Grimm, medan du och jag i vårt skapande inte fritt får bygga vidare på Disney. Via den fria mjukvaran har jag exponerats för tänkare som Cory Doctorow, Lawrence Lessig och Eben Moglen. Dessa personers intelligens och vältalighet i all ära, men det är främst deras integritet och omtanke om individens grundrättigheter som inger respekt.

Mot denna bakgrund är det knappast förvånande att jag ser något gott i strävan att försvara individens rättigheter, att skydda sin identitet och sin kommunikation på nätet. Skall verkligen telefonbolag, ISP-företag, främmande stater eller andra aktörer på internet ha rätt och möjlighet att övervaka våra minsta rörelser på nätet? Mellanhänderna har en naturlig vilja att skydda sina egna maktmonopol, även om de gärna bröstar sig med att de i stället låtsas vurma för en eller annan Oppfinnar-Jocke, svältfödd författare eller excentrisk konstnär och musiker.

Vad står bakom trenden? Att SOPA inte gick igenom utan protester har vi folk som Rickard Falkvinge att tacka för, samtidigt som vi inte skall glömma att storbolag såsom Facebook och Google har likartade intressen och bygger på ett brett engagemang av nätentusiaster.

Megatrenden jag ser och sympatiserar med är att det fria ordet får ett organiserat försvar i informationssamhället. Bevarandet av grundläggande medborgerliga rättigheter är viktigare än bevarandet av förstelnade industristrukturer som teknikens utveckling har kört förbi.

Kaj Arnö

kaj.arno.fi/megatrender

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*