PR-offensiv erbjuder ”himlens nycklar”

Australien är ett stort vackert land med hett väder största delen av året, långa sandstränder, berg, sjöar, höjder, tropiska och subtropiska skogar, ändlösa bushlandskap, rikt djurliv, fiskar och miljoner marindjur – och de vidunderligaste fåglar som sjunger hela året.

Nicholas Anderson är oberoende rådgivare och konsult inom finans,
infrastruktur och klimatförändring.

Australiens befolkning är lika mångsidig som landskapet, med markerat självständiga immigranter från Europa, och färskare dito från Asien och Sydamerika. De kompletterar ursprungsbefolkningen (aboriginerna) som också de slår vakt om sin självständighet efter att ha upplevt förtryck från de koloniala invandrarna.

Ingen daltande regering. Australierna vill bo i egna fristående hus och absolut inte i höghus. Detta reflekterar deras strävan att undvika överbeskyddande regeringar. Bastjänster borde stå till buds från både privata och offentligägda bolag. Forums korrespondent har tillbringat några veckor i Australien, och en av fokuspunkterna har varit hälsovårdens organisation och kostnader. Man kan knappast missa halvsidesannonserna som i varje dagstidning erbjuder ”fantastisk” hälsovårdsförsäkring och ”Australiens bästa medicinska vårdfördelar”. Man kan inte heller slita blicken från lockande bilder av snygga, leende läkare som erbjuder alla tänkbara privata tjänster under solen. Ännu mer iögonenfallande är de enorma lågprisapoteken som erbjuder förmånliga hälsoprodukter och medicinska tjänster.

Skenet bedrar. Dussintals intervjuer med unga och gamla, liksom grundliga kartläggningar med hälsovårdspersonal ger en ganska annorlunda bild av vad lokalbefolkningen anser om hälsovården i Australien. De flesta i Sydney eller Guldkusten, Queensland, säger att det grundläggande kostnadsfria hälsovårdssystemet är bra. Alla måste registrera sig i statens Medicare-system som hjälper att betala för de flesta, men inte alla kostnader inom offentlig hälsovård. Väntetiderna är i snitt mellan en månad och ett år, men det förekommer stora skillnader, och patienter kan nödgas vänta i åratal på knä- eller höftledsimplantat. Också i sådana fall ansvarar patienten – beroende på ålder och inkomster – för prisskillnaderna för de medicinska åtgärderna, om dessa överstiger det pristak som Medicare fastställt.

Betala efter hand. Patienter som har pengar kan välja två vägar: antingen ta ut en privat hälsovårdsförsäkring eller vända sig till ett privatsjukhus och betala marknadspris för kirurgiska ingrepp. I det förstnämnda fallet kommer försäkringsbolaget endast att stå för en del av kostnaderna ifall behandlingen visar sig dyr. Detta lämnar den försäkrade kunden ekonomiskt utsatt om han väljer den privata vägen och inte är villig att köa.

Hälsoförsäkringar i Australien är en dyr och invecklad historia – så krånglig, att många av de intervjuade inte hade någon aning om vad försäkringen täcker. De bara förlitade sig på en ”konkurrensduglig marknad” vilket är ett framträdande australiskt drag som går i arv från far till son och mor till dotter.

Ren PR. Många säger att det skulle ta en vecka att med hjälp av en jurist eller läkare bena ut detaljerna i försäkringsavtal. Annonserna i tidningarna och webbsajterna är fulla av juridiskt fikonspråk, och när man klickar på ”NEXT” får man fram ytterligare bländande löften om den bästa dealen i världen. Klicka på ”NEXT” igen tills du når slutet – utan att bli klokare – och där uppmanas du att uppge telefonnummer och e-postadress så att en försäljare kan kontakta dig och ge fler detaljer.

Det verkar som att unga människor tecknar basförsäkringar för enkla läkarbesök, olycksfall och ambulans. När de gifter sig tecknar de – ifall de har råd med det – en heltäckande försäkring som kostar varje vuxen runt 4 000 euro i året. Försäkringsbolaget har dessutom rätt att höja tarifferna varje år och gallra bland de sjukdomar försäkringen täcker …

Lotteri. Försäkringsavtalen är långa och tryckta med pytteliten stil. Det framgår klart att få patienter har någon som helst uppfattning om vad försäkringen täcker – tills man en dag ligger där i en sjukhussäng och räkningen placeras framför näsan på en.

Den bästa beskrivningen gavs av en intervjuad dam: ”Det här är ett lotteri – om man har rätt sjukdom i rätt försäkringsavtal, kommer man lyckligt till himlen, men har man fel sjukdom som inte täcks av försäkringen får man boka tid med Sankte Per vid den himmelska porten.”

Kunskap är makt, och kunder/patienter är i strukturellt underläge. Så det är självklart att hälsoförsäkringsbolag som OP-gruppen och If nu gnuggar händerna inför en framtid med social- och hälsovårdsreform (sote) och privat vård. Det kommer att bli en guldgruva för somliga, precis som detta australiska Klondyke. 

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*