Man behöver inte kunna sy för att grunda ett framgångsrikt klädföretag. Envishet, rådighet och en rejäl dos charmig fräckhet tar en mycket längre.

Det var dags för den sista omgången av startupföretag som presenterade sig för investerare på Slush-konferensen i Helsingfors i november.

Inom loppet av en dag hade 100 nyligen grundade företag gjort sin pitch, alltså hållit ett två minuters säljföredrag åt en jury av investerare. Det började bli sent på eftermiddagen, och det är inte bara jurymedlemmarna som skruvar otåligt på sig i sina stolar. Också publiken hade svårt att hålla tassarna från sina smarttelefoner och fingrade på dem som tonåringar på en tråkig mattelektion.

In på scenen kom då en kvinna iklädd vit läkarrock och motorcykelboots. I famnen har hon en babydocka. Hon börjar berätta om vad som hände för sex år sedan då hon kördes iväg till förlossningssjukhuset i ilfart med ambulans. Nina Ignatius dotter Stella hade bråttom till världen och föddes två månader för tidigt.

På några sekunder hade företagaren Nina Ignatius lyckats få publikens slöa blickar att kvickna till och smarttelefonerna att falla i glömska.

Ignatius har blivit utnämnd av Forbes till en av de 40 kvinnor i världen, med en ålder på över 40 år, som det lönar sig att hålla ett öga på. För att kvala in på listan måste man ha kommit på något innovativt som omdefinierar rådande uppfattningar. Nina Ignatius driver företaget Beibamboo, som designar smarta och ekologiska kläder för prematurer och småbarn.

 

Globalt varumärke. Själv har hon ställt målen högt. Ignatius vill att Beibamboo ska bli ett globalt varumärke. Hon grundade sitt företag utan något nämnvärt startkapital och trots ringa erfarenhet av klädtillverkning. Allt hon hade var en klar vision, envishet och en rejäl dos rådighet.

För vem som helst är det nervöst att ge en pitchpresentation inför flera hundra människor. Också Ignatius medger senare att det var pirrigt. Men det märkte inte publiken. Tvärtom, hon gav ett mycket självsäkert intryck och svarade rappt på investerarjuryns följdfrågor. Hon verkar inte vara en kvinna som står svarslös inför någon.

Hon verkar inte heller ha någon större respekt för auktoriteter. Hon tar det utrymme hon vill ha och skämtar friskt med vem som helst. Kort sagt, hon har skinn på näsan.

Jobbig början. Uppväxten i Brunnsparken i Helsingfors med en företagarpappa och en hemmamamma var trygg och omhuldad. Men Ignatius har alltid varit något av en rebell.

”Jag har aldrig förstått varför alla ska göra samma saker och se likadana ut.”

Ignatius beslöt sig för att vara annorlunda och färgade håret grönt som 13-åring. Då chansen kom att flytta utomlands grep hon den. Som 21-åring började hon studera grafik i Paris. Där hittade hon friheten att vara sig själv.

Hon hann jobba 15 år inom grafik och design på olika designbyråer i bland annat London, Tokyo, Paris, Sydney och Skottland innan hon flyttade tillbaka till Finland och bildade familj. Men början var dramatisk.

Ignatius dotter föddes två månader för tidigt och fick tillbringa en lång tid på sjukhus. Under sjukhustiden blev Ignatius frustrerad över hur svårt det var att klä på sin lilla dotter. Flickan var överbelamrad med kanyler och slangar, och vägde bara 1600 gram då hon föddes.

”För att byta kläder på henne måste man koppla bort livsviktiga slangar och kanyler, och det får bara skolad personal göra.”

Även om det är utbildad personal som gör det innebär det alltid en risk för barnet att bli bortkopplat. Dessutom har forskning visat att barnen tillfrisknar snabbare ju mer föräldrarna själva kan sköta om det.

”Föräldrarnas närvaro och mycket beröring gör prematurer mycket gott”, berättar Ignatius.

Dessutom växer både prematurer och vanliga babyn med en otrolig fart, och kläderna man får tag på blir snabbt för små. Därför hyr Beibamboo ut prematurkläder.

Klar idé. Väl hemma fortsatte frustrationen över att babykläder ofta är så klumpigt designade. Det finns sömmar som skaver, lappar på insidan av plaggen, stora knappar i ryggen som dekoration – men de är obekväma för barnet då det ligger på rygg.

Då dottern hade hunnit bli ett och ett halvt år gick Ignatius äktenskap i kras och hon flyttade ut med sitt lilla barn. I samma veva blev det aktuellt att gå tillbaka till jobbet som grafiker på en designbyrå. Men så fick hon veta att det var samarbetsförhandlingar på gång och att hennes jobb inte längre fanns.

Det var då, i ett att anfall av ”nu perkele” som Ignatius själv uttrycker det, som hon beslöt göra något av idén om fiffiga babykläder som hade spirat i bakhuvudet på henne. Hon grundade Beibamboo.

”Det fanns en klar marknadsnisch. Hittills har man inte tänkt på vilket obehag man orsakar små bebisar som har slangar och kanyler i sig då man byter kläder på dem.”

Ignatius hade ett öga för estetik och en klar idé om hur ett fiffigt barnplagg ska se ut. Däremot hade hon inget kunnande i att sy kläder.

”Jag försökte sy modellplaggen själv i början men det funkade inte för jag visste inte ens att man måste ha en speciell symaskin då man syr i trikå!” skrattar hon nu efteråt.

Hon började googla fram sömmerskor och vaskade fram bra och kunniga människor.

”De frågade om jag hade en modellmästare eller om jag kan rita mönster och jag hade ingen aning om vad de pratade om.”

Funktionellt. Beibamboo började med kläder för prematurer men utvidgade snabbt sortimentet till upp till tre år gamla småbarn. Då tog Ignatius ut steget i en hårt konkurrerad bransch. Aldrig tidigare har utbudet av förmånliga baby- och barnkläder varit så stort som nu. Också bland dyra kläder finns det gott om konkurrerande märken. Det som skiljer Beibamboo-plaggen från mängden är funktionaliteten.

Speciellt för barn med specialbehov, vare sig det handlar om prematurer, överkänsliga barn som inte tål sömmar eller barn med svår atopisk hy. För dessa är föräldrarna benägna att satsa mycket på vad som helst som kan göra livet lättare.

Ignatius har hela tiden haft en klar idé om hur smarta babykläder ska se ut, och hon är kompromisslös på den punkten. Då sömmerskorna skulle vilja göra något moment enklare sätter Ignatius emot om det innebär en kompromiss i plaggets funktionalitet eller kvalitet.

”Jag vill inte göra något billigare utan bättre. Hennes&Mauritz gör redan billiga babykläder, och jag har ingen möjlighet att priskonkurrera med ett sådant jätteföretag.”

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Lena Barner-Rasmussen text

Benjamin Suomela foto på Nina Ignatius

Dela: