Skatteplanering sporras

Henrik Palmén är lektor i finansiell ekonomi på Hanken i Helsingfors.

Företagsbeskattningen hör till de skadligaste skatteformerna, av många skäl. Dags att tänka om?

I de flesta länder, däribland även Finland, är räntorna avdragbara i företagsbeskattningen, medan aktieutdelningen (dividenderna) inte är det. Företagsekonomiskt blir skuldfinansiering förmånligare än riskfinansiering, vilket bidrar till högre skuldsättning.

Graden av överskuldsättning avgör hur illa det går för företag då läget försämras, och hur ekonomin stapplar vid lågkonjunktur.

Bankkriser bottnar sist och slutligen i för hög skuldsättning. Det går inte att skapa ekonomisk stabilitet bara genom att tvinga bankerna att ha mycket riskkapital. Man borde även minska företagens skuldaptit. En metod är att upphöra med skattesubvention av räntor.

Stabilitet. I Sverige planerar man, delvis av stabilitetsskäl, att förändra företagsbeskattningen så att skatten betalas på vinst före räntor.

Eftersom den beskattningsbara vinsten ökar sänker man på skattesatsen. En skattesats på cirka 16 procent före räntor inbringar lika mycket som den nuvarande skattesatsen på vinst efter ränta [1].

Ränteutgifter får fortsättningsvis dras av från ränteintäkter, och för finansinrättningar föreslås specialarrangemang.

Reformens vinnare vore snabbt växande bolag med liten andel skuldfinansiering. Förlorarna vore stabila företag med hög skuldsättningsgrad, exempelvis fastighetsbolag.

Skatteplanering. Ett ytterligare syfte med den planerade reformen i Sverige är att minska på utrymmet för skatteplanering.

Frågan aktualiserades av aggressiv skatteplanering hos privatägda sjukvårds- och vårdbolag. Dessa ägdes av holdingbolag registrerade i ”skatteparadis” och finansierades med högräntelån. Då räntan var avdragsgill betalade bolagen nästan ingen skatt i Sverige.

Även i Finland har man försökt minska utrymmet för skatteplanering, genom strängare regler för företagsintern långivning. Reglerna är knappast svåra att kringgå. Duktiga skattekonsulter finns det gott om.

Internationell skattekonkurrens. Globaliseringen har lett till att allt fler företag kan skatteplanera och ta ut vinster i länder med lägre beskattning.

Skattekonkurrens länderna emellan kommer att fortsätta, i brist på global koordinering av skattelagar. Därför talar allting för att företagsskatten fortsätter att minska.

För tillfället flyttar många amerikanska bolag sina huvudkontor till länder med lägre (och mindre invecklad) företagsskatt. Finländska bolag väljer Estland av samma skäl.

Nationella beskattare och internationella företag tvingas spendera mycket resurser på skattegranskningar och skatteplanering, samtidigt som de totala skatteintäkterna minskar till följd av den internationella konkurrensen.

Dags att slopa skatten? Företagsbeskattningen är med andra ord en skadlig och sårbar beskattningsform.

Skattebasen minskar om man höjer skatten. Beskattningen leder till snedvridningar och slöseri av resurser.

Skatten är invecklad och oförutsägbar. Borde man alltså slopa företagsskatten och ta igen det via höjd skatt på mervärde, löner, hyror, kapitalinkomster, och så vidare? I slutändan ägs ju företagets samtliga resurser, både arbete och kapital, av fysiska personer.

De ideologiska tvisterna skulle då handla om skattegraden och progressiviteten på avkastningen för olika slag av insatser. De praktiska frågorna skulle gälla modellens inverkan på skattebasen och skatteintäkternas förutsägbarhet.

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*