För att lösa bristen på råvaror måste vi bygga en helt ny infrastruktur där det första och bästa alternativet är att ta material till vara. En hjälpande robothand kan komma från artificiell intelligens som sorterar skräp.

Redan som liten var Ditty Damström, vars mamma föddes i Skottland, destinerad att bli en mångkulturell språknörd.

”Det var jag som ville ut i världen och jobba medan mina storasyskon med sina brittiska pass ironiskt nog ville stanna i Finland.”

Uppvuxen i Mejlans gick Damström en språkinriktad sekreterarskola vid Stockholms universitet och jobbade därefter ett tag. Planen var att vidareutbilda sig i ekonomi i Stras­bourg, med Hanken som plan B. Det blev Hanken, där studierna förlöpte raskt.

”Jag var hela 21 och kände mig ganska gammal, dessutom var jag sambo med en äldre man och tänkte – nu i efterhand dumt nog – att studielivet inte var för mig”, ler Damström.

Valet att plugga internationell redovisning var pragmatiskt.

”Jag tänkte det vore bra att studera eftersom ämnet verkade vara det tråkigaste – men samtidigt det nyttigaste med tanke på att hitta jobb och arbeta internationellt. Jag är en ganska otypisk redovisare, är nog mera intresserad av språk än av siffror.”

Efter examen började hon vid Labsystems som assistant controller. Bolaget sysslade redan på den tiden med toppforskning inom life science: laboratorieutrustning, kliniska analysatorer och diagnostik inom HIV. Kombinationen latinska språk och redovisning visade sig vara ett trumfkort.

”Jag fick genast åka iväg och reda ut grejer hos dotterbolagen i Frankrike och Spanien. Vi jobbade med virologer på toppnivå och flera nationaliteter.”

Snart uppstod dramatik på grund av finansieringskriser.

”Ditt första jobb kan vara ganska avgörande för din karriär, liksom din första chef. Mina närmaste chefer försvann men en ny kvinnlig ekonomichef befordrade mig till controller och erbjöd rätt mix av knuffar och tillit. Jag utvecklade koncernens rapporteringssystem, och reste runt till de tio dotterbolagen i Europa, USA och Japan.”

Trans Europe Express. Damström kom in på Labsystems spanska dotterbolag i Barcelona, varifrån hon hanterade Frankrike, Italien och Japan. Men planen att slå sig ner där med sambon blev inte av.

”En headhunter rekryterade mig till Nokias konsumentelektronik, jag hamnade i Pforzheim i Tyskland.”

Att vid tidigt 1990-tal flytta från Barcelona till en nedgången fabrik i det konservativa Baden-Württemberg blev en kulturchock. Där väckte Damström som ung kvinna förundran, hon stannade enbart i ett halvår.

”En arbetande kvinna antogs vara på jakt efter en man – eller hade hon redan en man så antogs han tjäna så dåligt att hon tvingas jobba.”

Vid återkomsten till Finland anställdes hon av Sanitec (tidigare Ekenäs porslin), på den tiden ett dotterbolag till Metra (Wärtsilä), och skickades ut som controller till dotter­bolaget i Norge. Senare blev hon också controller för dotterbolaget Ido Badrum i Stockholm. Därefter följde en kortare tid på Metras huvudkontor i Helsingfors, där hon jobbade med koncernbokslut.

”Det var en otrolig storlek på koncernen med Wärtsilä Diesels globala verksamhet. Man fick vänja sig vid att miljoner går i elimineringsdifferenser då man konsoliderar enheterna. Det var intressant, men man befinner sig så otroligt långt borta från affärsverksamheten, det blir abstrakt. För att uppskatta sånt måste man vara en utpräglad redo­visare som faktiskt älskar siffror.”

Torsten Fagerholm text

Karl Vilhjálmsson foto

Läs hela artikeln i papperstidningen eller i den finlandssvenska tidskriftsajten Paperini!