Sverige sist med tonnageskatt

Den tonnageskatt på fartyg som svenska regeringen beslutat införa nästa år beräknas öka antalet fartyg under svensk flagg  med 300 nybeställda, inköpta och inflaggade fartyg. I dag seglar 470 fartyg under svensk flagg.

Eftersom varje ombordanställd enligt en tumregel ger cirka fyra jobb i land på rederikontor, mäklerier och transportföretag räknar branschorganisationen Svensk Sjöfart med 17 000 nya jobb fram till år 2020. Detta beräknas medföra minskade skatteintäkter på endast drygt 5 miljoner euro, vilket enligt regeringens förslag till riksdagen delas mellan stat och sjöfartsnäring.

Tillfälligt juljippo. Göteborgsbaserade Stena Line, världens största privatägda rederi, passade på att inför jul döpa om sig till Santa Line.

Med en sådan fantastisk ”återbäring” framstår det som underligt att varken tidigare socialdemokratiska eller borgerliga regeringar kommit loss med åtgärden som rederinäringen krävt ända sedan milleniumskiftet.

Långt efter Finland. Det var först efter att Norge, därefter Tyskland, Storbritannien och Danmark infört tonnageskatt som utflaggningen från Sverige tog fart. Även för passagerarfartygen på Östersjön blev detta en fördel när Finland år 2002 gick över till tonnageskatt. Men de sjöfackliga svenska organisationerna motsatte sig att den infördes i Sverige. Den socialdemokratiska regeringen fram till valet 2006 ville inte ta strid. Men ännu märkligare var att den efterföljande borgerliga fyrpartiregeringen med moderata stats- och finansministrar fram till 2014 inte tog intryck av rederinäringens argument.

Först nu efter ett år med socialdemokrater och miljöpartiet i styret har regeringen med statsminister Stefan Löfven (tidigare mångårig ordförande för metallarbetarna) köpt argumentet med många nya jobb till låg kostnad för staten. Regeringsbeslutet motiveras med att det bidrar till att nå regeringens mål om EU:s lägsta arbetslöshet 2020.

I stort sett alla prognosmakare anser detta mål vara orealistiskt när Sverige idag har närmare 8 procents arbetslöshet medan Tyskland och Österrike har endast ungefär fem procent.

Läs hela artikeln i papperstidningen eller på pekplatta!

Henric Borgström text