Tuffa regler ska hindra nya kriser

Trots att det bara är förmiddag är Europa- och utrikeshandelsminister Alexander Stubb(saml) redan inne på dagens tredje intervju. På eftermiddagen blir det ytterligare en, och däremellan ska han luncha med Kinas ambassadör. När eurosamarbetet krisar och den sviktande världskonjunkturen hotar vår exportindustri, är Europa- och utrikeshandelsministerns ansvarsområden högaktuella. ”A pretty packed week. Time to relax on the bike”, twittrar den idrottsfrälsta ministern senare på dagen.

När Stubb efter försommarens mödosamma regeringsbildning utnämndes till sin post var han entusiastisk inför uppgifterna. Då var eurozonens skuldproblem inne i en mera stabil fas samtidigt som tillväxtkurvorna pekade uppåt. Men kort efteråt försämrades läget mycket snabbt. Är jobbet fortfarande roligt?

”Jag är ju en evig optimist, men visst blir man lite deprimerad när man följer den ekonomiska debatten. För Finlands del är exporten fortfarande inte tillbaka på den nivå som rådde före raset 2008. Vårt stora exportberoende gör att en global recession slår väldigt hårt mot oss. Den realiteten får vi leva med och därför måste vi vara otroligt innovativa för att få vår basindustri att fortsätta fungera.”

Alexander Stubb säger att han som utrikeshandelsminister försöker bevaka landets handelspolitiska intressen på ett nytt sätt. Lunchen med Kinas ambassadör ingår i en serie träffar med ambassadörer för de länder som är viktiga ur finländsk exportsynvinkel. Nu under hösten besöker Stubb desutom ett femtiotal finländska exportföretag och deras vd:ar.

”Jag lyssnar och lär om deras branscher, sedan drar vi olika slutsatser.”

Ministern har också planerat in en eller två exportresor per månad. Nyligen var han i Mongoliet, sedan blir det Shanghai, Moskva, Tokyo och Ufa i Ryssland. Strax efter årsskiftet står Indonesien i tur, följt av Brasilien och USA.

”Min uppgift är att hjälpa finländska företag att exportera. Utgångspunkten är enkel: 40 procent av vår bruttonationalprodukt kommer från export. Vi har 14 000 företag i Finland som driver export, var­av 25 företag hämtar in 50 procent av intäkterna, och cirka 100 företag hämtar in 75 procent, medan resterande 25 procent hämtas in av 13 900 företag.”

Mongoliet-besöket, till exempel, var i hög grad inriktat på gruvindustri och infrastruktur. Stubb och företrädare för ett dussintal finländska exportföretag besökte landets ministrar med ansvar för gruvindustri, energi och infrastruktur, och resultatet var flera avtal.

I egenskap av finska statens representant ser sig Stubb som den som är med och öppnar dörrar, sedan får våra företag klara sig på egen hand. Enligt Stubb är statens uppgift inte att skapa arbetstillfällen, det ska ske inom företagen.

”Men staten ska ge förutsättningarna genom hjälp och stöd, och genom en lagstiftning som gynnar företagsamhet och entreprenörskap. Staten ska också hjälpa företagen att bli internationella. Det är nämligen ute i världen vår ekonomi ska växa, inte på hemmamarknaden”, slår han fast.

Det Stubb vill se i Finland är mer entreprenörsanda, en mera positiv och ’svensk’ mentalitet.

”De utmaningar vi står inför gäller inte enbart näringslivet, utan gemene finländare. Här vädjar jag också till arbetsmarknadsparterna. I Finland råder en alltför kraftig motsättning mellan näringslivet och ’donaren’, (arbetaren). Det ska inte vara så, varken näringslivet eller ’donaren’ är ond, utan båda är bra och måste jobba ihop.

Vad beror den här motsättningen på?
”Gammalmodigt höger–vänstertänkande. Nuförtiden finns det bara lokalister och globalister.”
Även om exportindustrin står inför många utmaningar, både på grund av konjunkturläget och av strukturella orsaker, ser Stubb också ljusglimtar.

”Två av våra jättar inom verkstadsindustrin, Wärtsilä och Kone, har lyckats penetrera den asiatiska marknaden, men många andra är fortfarande bara på väg dit. Och när det gäller Nokia är jag återigen optimist. Jag har sett Nokias framtid och jag ställer mig mycket positiv till den, även om Nokia kanske inte kommer att vara den jätte som bolaget en gång varit.”

Stubb betonar också vikten av nya fenomen, typ Angry Birds, och kastar en blick på sin slips som pryds av ett diskret Angry Birds-motiv. Ministern har också tidigare bekänt sig till den finländska spelsuccéns anhängarskara och på fönsterbrädet i hans tjänsterum samsas ett av Angry Birds mjukisdjur med Oiva Toikkas glasfågel och andra designföremål.

Låg tillväxt och skulder

När det gäller Europa, som är Stubbs andra ansvarsområde och tillika stora intresse, har den senaste tiden varit minst sagt dramatisk. För drygt tio år sedan när EU lanserade den så kallade Lissabon-strategin var ambitionen att göra Europa till världens mest konkurrenskraftiga ekonomiska område. I dag brottas världsdelen i stället med låg tillväxt och övermäktiga skulder. Hur ska vi ta oss ur den här situationen?

”Det handlar om en trippelutmaning. Nummer ett är att lösa krisen i euroområdet och återge euron stabilitet. Här söker vi olika kreativa lösningar, långvariga och kortvariga mekanismer och olika hjälppaket till krisländerna.”

”Den andra krisen är en regelkris. Vårt regelverk är inte tillräckligt starkt för att vi ska kunna undvika nya kriser i framtiden. Därför behöver vi mera integration och tuffare regler, inte mindre och inte lösare regler. Vi måste ha käpp bredvid moroten.”

”Den tredje utmaningen gäller tillväxten. Här får vi helt enkelt anpassa oss till realiteterna – tillväxten kommer att vara kraftigare i Asien och kanske i Sydamerika än i Europa. Fler länder kommer med och ska dela på kakan.”

Hur är det möjligt att disciplinen bland euroländerna varit så slapp under 2000-talet?
”Har man en gemensam penningpolitik så bör man också koordinera den ekonomiska politiken. Det här vågade EU-länderna inte göra under 1990-talet. De byggde upp en lös pakt som kallades stabilitetspakten. För många länder var chansen att komma med i eurosamarbetet en morot som fick dem att sätta sina offentliga finanser i skick, så att de klarade de tuffa reglerna om inflation, budgetunderskott och skuldbörda. Men när länderna väl var inne fanns ingen käpp som höll dem kvar vid kraven. Tyvärr höll sig större länder som Tyskland och Frankrike inte till pakten och då var det många mindre länder som inte heller gjorde det.”

”Därför söker vi nu olika slags lösningar för att hindra att det här upprepas. Sådana lösningar är inte bekväma för alla eftersom de har att göra med nationell suveränitet. Men jag vill att EU på ett eller annat sätt kontrollerar Greklands budget, så att den här krisen inte upprepas. Därför vill jag ha mer integration, jag vill inte att det är marknaderna som har kontrollen. Just nu är det i princip marknaderna som kontrollerar hur Grekland ska sköta sina offentliga kostnader och det är ett stort problem.”

Hur långt ska en ökad integration gå?
”Jag tror att en framtida ekonomisk integration i hög grad kommer att likna den vi har inom utrikes- och säkerhetspolitiken: penningpolitiken och den inre marknaden är EU:s maktbefogenheter, men utrikespolitiken och den ekonomiska politiken är varken nationell eller EU-baserad, utan någonting däremellan. Jag tror att utrikes- och säkerhetspolitiken i hög grad speglar det samarbete vi kommer att ha också på den ekonomiska politikens sida. Men det är klart att vi måste diskutera sådana saker, hur man övervakar ett eurolands budget.”

”Sedan måste vi också föra en diskussion om euroobligationer. Jag tror inte att sådana är en lösning för den här krisen, men jag kan väl tänka mig att vi i framtiden kommer att ha någon form av euroobligationer. Bruegels talar till exempel om röda och blåa obligationer (se faktarutan). Jag tror att euroobligationer kommer på ett eller annat sätt, oavsett om vi vill det eller inte, och då måste vi fundera på vilka våra positioner är.”

Finland som alltid varit en mönsterelev i EU har nu väckt uppmärksamhet med sina krav på säkerheter för att delta i stödpaketet till Grekland. Hur smart var det egentligen att ställa det här kravet?
”Det är en dubbel frustration som har lett till vår position. Den första frust­rationen är statlig, vi är arga över att vi har ett euroområde som har sina regler och så finns det stater som inte följer reglerna. Den andra frustrationen är folklig. Finska folket anser att det här är orättvis och jag tycker att folket har helt rätt. Därför har vi haft en lite tuffare position i den här frågan.”

Tvingas Finland nu betala ett högt pris för att ha bråkat i Greklandsfrågan?
”Det får vi se. Självklart kan ett litet land inte slå in bromsklossarna allt för ofta. Vi har andra stora förhandlingar på gång som har att göra med strukturella förändringar i EU:s jordbrukspolitik och EU:s budgetramar för 2014–2020, och där har vi vissa intressen som vi försöker bevara. Det återstår att se om de här förhandlingarna påverkas.”

Kraven på säkerheter drevs ju i första hand av den socialdemokratiska finansministern. Hur är det att regera i en så här brokig koalition?
”Inga problem alls. Vi har en anda som förbättras dag för dag och vi kommer att hitta gemensamma lösningar. Vi jobbar för Oy Finland Ab och jobbar som ett team oavsett politisk inriktning.”

Vissa olyckskorpar har förutspått att regeringen inte blir långlivad och det har till och med spekulerats om nyval.
– Tjafs. Vi fixar det.

Patrik Harald, text
Karl Vilhjálmsson, Foto

Dela:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*