Utvecklingsfällan

Alf Rehn är professor för innovation, design och ledarskap vid Syddansk Universitet.

Nyligen åkte jag för första gången i mitt liv i en Tesla, en av de ultra-coola (och riktigt dyra) bilar som bidragit starkt till att omdefiniera bilden elbilen.

Detta är inte en bil för det som i USA kallas ”crunchy granola hippies” (liberaler med socialt och ekologiskt samvete, red.anm.), utan ett lyxåk med allt man kan tänka sig, plus lite till. Jag imponerades av hur bilen öppnades automatiskt när ägaren(s telefon) närmade sig, och av den enorma dataskärm som satt bredvid chaufförsätet. Till och med jag, som sällan bryr mig om bilar, blev en smula attraherad.

Så vi körde iväg. Resan var inte lång, halvannan kilometer på sin höjd, men lång nog att jag hann bli lite mindre imponerad. Missförstå mig rätt, det är en fin bil – men den är och förblir ändå bara en bil. Lite tystare, förvisso, och med coola ikoner i panelen, men ändå en maskin med fyra gummihjul som transporterar mig från punkt A till punkt B. En av världens mest hyllade innovationer, och ändå…

Ungefär samtidigt såg jag en BBC-dokumentär med Hans Rosling. Delar av programmet var det samma vanliga, alltså berättelser om att saker nog blir bättre hela tiden. En berättelse i dokumentären grep tag i mig. Det handlade om en familj i norra Moçambique, ett hushåll som bor långt borta från staden och den urbana utvecklingen. En familj som är så fattig att vi egentligen kan säga att de existerar utanför ekonomin. En familj som odlar sin lilla jordplätt, men som saknar all form av teknik för att ta det de odlat till marknaden.

Eftersom dokumentären var upplagd som en positiv historia var grundbulten i berättelsen att familjen äntligen fick råd med en cykel. Jo, en cykel. Det kan låta otroligt, men detta, att gå från att bära allt producerat gods till marknaden till att transportera detsamma på en cykel kan faktiskt göra en skillnad: att dömas till världens allra fattigaste, eller att bli del av de lyckligt lottade som färdas framåt, ekonomisk.

Detta fick mig att fundera. Jag äger en bil. En riktig skitbil, helt enkelt eftersom jag inte bryr mig ett dugg om bilar. Jag har den för att jag inte alltid orkar åka taxi eller tåg, och för att min son skall ha något att krocka när han tagit körkort. Min bil är inte lika cool, skön, eller hipp som en Tesla (en bil jag antagligen skulle ha råd med, om jag brydde mig om bilar). Även den är en maskin som kan transportera människor och saker med hjälp av en motor och fyra däck. Med andra ord: jag kunde köpa en Tesla, men den skulle främst utveckla mitt livs estetik, inte dess funktionalitet.

Flera oerhört intelligenta människor har dock investerat oerhört mycket tid i att ta fram detta potentiella estetiska tillskott i mitt liv. Detta kallar vi utveckling. Vi västerlänningar gillar när vi får lite snabbare och snyggare maskiner. Men är det utveckling, egentligen, eller det som på engelska kallas ”frippery”: utsmyckning?

Rehn

I dagens värld saknar många familjer en cykel. Inte för att de inte vill ha en, eller för att de inte vet vad det skulle göra med den. Hur konstigt det än låter, för oss, saknar de den för att de inte har råd. Med något så basalt som en cykel. Samtidigt vore en cykel, för dem, något mycket mer än ett estetiskt tillskott i livet. En cykel kunde säkerställa att familjen hinner nå en läkare i tid. En cykel kunde göra att ett barn kan hämta vatten så snabbt att det också kan gå i skola. En cykel kunde se till att familjen får hela skörden till marknaden, och inte bara den del man hinner bära.

I dag kallar vi det utveckling att få aningen coolare bilar. Vi kallar det innovation när våra telefoner kan ta ännu skarpare bilder av saker vi aldrig tidigare skulle fotograferat. Egentligen är detta varken utveckling eller innovation, det är finslipning för människor som förslappats av sin förmögenhet.

Ge mig inte sådan utveckling – den lätta utvecklingen där du lägger lager på lager av estetisering ovanpå något som redan fungerar. Ge mig i stället en cykel som varje familj på planeten har råd med. Ge mig någon som kan sätta sig in i hur det är att gå i timmar efter vatten, och som inte säger ”there’s an app for that”.

Världen är en stor plats, och många människor är fattiga bortom vår förståelsehorisont. Att lyfta folk ur den mest extrema formen av armod är inte bara gudi behagligt, det är också ett sätt att skapa tillväxt, fred och en bättre värld. Åtminstone jag är beredd att vänta ett par extra år på en Tesla, för en sådan världs skull.

Dela:

5 comments

  • Mr X skriver:

    Som professor har du en lön på 8000 euro per månad. Därtill extrainkomster. Du kan alltså med lätthet skänka 6000 euro i månaden till fattiga. Det blir 120 cyklar i månaden och nästan 1500 cyklar om året. Du har alltså oändliga möjligheter att bidra till att minska fattigdomen i Afrika. Du behöver inte vänta på ”någon annan”.

    • Alf Rehn skriver:

      Min lön är dessvärre inte ens i närheten av 8000 euro (vilken professor tjänar det?!?), men i stora drag har du rätt. Och jo, jag och min fru arbetar faktiskt med att donera cyklar till Afrika – bl.a. för att det är ett sätt att hjälpa där mycket lite försvinner till korruption. Dessvärre är dock problemen i Afrika så stora att mina bidrag inte räcker. Faktiskt. Så beklagar att jag inte egenhändigt kan rädda Afrika – för det var väl det du menade?

  • Mr X skriver:

    Självklart kan du inte rädda Afrika på egen hand. Men du avgör själv vad du gör med dina pengar. Att klaga på att det finns flashiga telefoner – underförstått: företagen är inte kloka! – är därför meningslöst. Det finns flashiga telefoner för att vi tycker att det är viktigare att ha en flashig telefon än att hjälpa svältande barn i Afrika. Så utvecklingsfällan ligger väl i vad vi väljer att göra med våra pengar?

  • Michael A skriver:

    Fast Teslan är ändå ett bra stag framåt. Vi kommer inte att bli av med bilismen, varken i västvärlden eller i den del av världen som håller på att ”bilifieras” allt mer (Kina…) Och Tesla har gett en viss hipfaktor till iden att bilar kan drvas av el överhuvudtaget, plus att den är innovativ på flera punkter.
    Jag har också en … nåja, kanske inte skitbil, men nästan. En Tesla skulle jag inte ha råd med, men nog vore det en välgärning om jag kunde välja en elbil istället. Och det kommer. Det är bra. På ett helt annat plan än cyklar i Mocambique. Cyklar är också bra. Riktigt bra! Ett genialt utnyttjande av muskelkraft, och därtill en stillsam protest mot överdrifter och rovdrifter. Både i Mocambicue och här hemma.

  • Rune Westergård, ingenjör skriver:

    Konsumtion driver utvecklingen

    Alf Rehn ondgör sig i förra Forum över utvecklingen av elbilen Tesla, mobiltelefoner och appar. Han vill inte ens kalla det för utveckling utan istället utsmyckning och uttryck för människors
    förslappade konsumtion.

    Det är inget nytt att håna, förlöjliga och skuldbelägga konsumtion, speciellt lyxkonsumtion. Det är ändå intressant att
    Rehn använder just cyklar och mobiltelefoner som exempel på motsatsen. Cykeln uppfattades nämligen till en början just som en förslappande lyxprodukt. I Frankrike och England uppfanns och utvecklades de första cyklarna av kommersiell betydelse. De bestod av en ram och två hjul med styrstång, men de hade inga pedaler och därmed ingen mekanism för framdrivning. Man satt gränsle över en sittbräda och sparkade eller rättare sagt sprättade sig fram med fötterna. De tidiga konsumenterna var unga män och pojkar från välbeställda familjer. De välpolerade männen fick öknamnet sprättar när de for omkring på
    gatorna i Paris på 1820 talet. Vi kan tacka sprättarna för att lyxprodukten cykel blev efterfrågad och utvecklad till en nyttoprodukt. Ingen fabrikör hade fortsatt vidareutvecklingen av cykeln utan kunder då det begav sig.

    Mobiltelefonen och dess tillämpningar – appar har en snarlik historia. Många minns säkert öknamnet yuppienalle på de första
    mobiltelefonerna på 80 talet. Ordet yuppie (Young urban professional) är ett begrepp som användes om nyrika, välbeställda yngre män, de som köpte de första svindyra
    mobiltelefonerna. Dessa tidiga konsumenter sågs som fjantar, men var faktiskt helt avgörande för mobiltelefonens fortsatta framgång. Tillverkningsvolymerna gick upp och priserna ner tack vare deras köplust.

    De som nu köper Teslabilar är av samma orsak en mycket viktig konsumentgrupp för miljövänlig teknik. Elbilen kommer att ersätta dagens diesel- och bensinbilar, ju förr desto bättre. Teslas ledning har insett att elbilen måste ha prestanda och komfort på minst samma nivå som fossilbränslebilarna för att locka tidiga, köpstarka konsumenter. Det är dessa ”sprättar”
    som med sina köp nu tar teknikutvecklingen framåt, speciellt batteridelen där Tesla är ledande.

    Tillbaka till mobiltelefonteknologin. Det finns ingenting som förbättrat levnadsstandarden så mycket som mobiltelefonin i
    u-länderna. Inte ens cykeln är behjälplig om bankärendet i Afrika kräver två dagars trampande av och an till staden. Det är kanske svårt att förstå att mobiltelefonin och dess tillämpningar började som lyx och mycket lek, då man idag ser på nyttoanvändningen i världen.

    Flera miljarder människor på jorden har mobil. Trådtelefonnäten i Afrika har aldrig byggts ut i någon större skala – desto
    viktigare är de trådlösa systemen. År 2000 fanns 16 miljoner mobiler, idag finns 700 miljoner och år 2018 beräknas antalet mobiltelefonanvändare i Afrika närma sig en miljard.

    För varje ökning av antalet mobilabonnemang med tio procent beräknas ett u-lands BNP stiga med 1,2 procent årligen. I de
    fattiga länderna används sms i allt från böndernas affärer till
    hälsoinformation för förstföderskor. I flera länder får poliser numera lön via mobilen vilket minskat korruptionen. Utbildningen förbättras på alla nivåer med hjälp av mobila uppkopplingar. Samhällens demokrati och människors hälsa, inte
    minst HIV-bekämpningen, är områden som utvecklas med hjälp av mobilteknologi och appar.

    Av kvinnliga mobilanvändare i u-länderna känner sig drygt 90 procent säkrare med mobilen och 85 procent uppger att
    friheten ökat. Över 40 procent av kvinnorna använder redan denna teknologi för att öka sin inkomst och yrkesmöjlighet.

    Det som anses vara tekniskt snobberi, förslappning och utsmyckning idag leder ofta till var mans nytta i morgon, också i tredje världen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*