Det var upplyftande att komma tillbaka till valrörelsen som oberoende observatör igår måndag och läsa SvD och DN på ledar/debatt-plats om den bortglömda historien Vänsterpartiet och Kommunismen.

o I SvD skrev Benjamin Katzeff Silberstein under rubriken ”Vänsterpartiet i diktaturernas tjänst” om hur Lenin som mördade otaliga i klasskampens namn fortfarande finns med 1 maj i demonstrationstågen. Lenin hänger på väggen i partilokaler, ledande i partiet försvarar fortfarande diktatur och förtryck i Kuba och Venezuela, mm, mm.

o I DN skrev entreprenören Dan Olofsson i Malmö, (grundare av 20-talet IT-företag inom Sigmagruppen) under rubriken ”Också Vänsterpartiet är en destruktiv kraft i svensk politik”. Han påminde om hur kommunismen spred fattigdom var den drog fram och närmare 100 miljoner människor mördades under Lenin, Stalin, Mao, Castro, Ulbricht, Ortega och Chavez – hyllningstelegrammen flödade från Vänsterpartiet. Sent släppte partiet k i vpk. Nu har det under fyra år vridit regeringspolitiken kraftigt åt vänster, något som också Sjöstedt själv reser land och rike runt och berättar.

Stefan Löfven lyfte i valrörelsen för fyra år sedan förtjänstfullt hur viktigt det är med ”rötterna i politiken”. Det gällde då Sverigedemokraterna. Många väntade att han skulle gå vidare med kommunismen, som han bekämpat hårt som facklig ledare i Metall. Men han blev statsminister och då var det viktigare att räkna in Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt i regeringsunderlaget, trots att denne tidigare varit extremkommunist i Ung Vänster, dock i vuxen ålder.

Sjöstedt har numera tagit klart avstånd från en del av tidigare diktaturkramande, en hel del återstår.

Det vore intressant om Löfven i den avslutande partiledardebatten om drygt två veckor vågar lyfta frågan om ”rötter i politiken” och då inte begränsar sig till ensidig partipolitik, fjäskande för kommunismens sentida efterföljare.